Ett liv efter detta

Idag känns det som om det faktiskt finns ett liv efter detta. Detta har varit min boplats de senaste 2 dagarna.

 

Näsan har inte varit min vän. Jag har legat och fnyst varmluft för att näsan skall sluta värka. Det enda som har hjälpt är treo, men det kan man inte äta dygnet runt. Har plockat ihop ett litet förkylnings-kit som jag funderar på att sälja. Lite dyrt förvisso, men snart i var mans sjuklåda.

Läste precis en artikel i en skärgårdstidning som handlade om “riktiga öbor” och jag blev riktigt sur. Skribenten berättade om att på sommaren var öarna i skärgården bebodda av massor av människor, men så fort det börjar bli höst så flyttar de tillbaka till stan. En del höll ut ända till Allhelgonahelgen, men sen gav även dessa låtsasvikingar upp och flyttade in till “det enkla livet i stan”, medan han fick bo kvar och kämpa mot naturkatastrofer. Kvar på öarna är de riktiga öborna, som slåss mot is och snö för att ta sig till fastlandet och sina arbeten. Bjäbjäbjäbjä. Det är valfritt. Sälj kåken och flytta in till stan då. Sluta gnäll. Jag har flyttat ifrån stan, kanske inte till en öde ö, men.... Jag älskar att bo i Kaggeboda. Jag har själv valt att bo på ett ställe där bussen sällan går, där vattnet fryser, där man inte kan ta sig till jobbet för att snön har stängt in bilen och elen stängs av ibland. Sluta gnäll på andra människor och dess val. Alla kan inte vara som du. Hur skulle det se ut? Vem skulle du då gnälla om. Dumgubbe!!!